EAS ska ge industrin snabbare vägledning när tekniken springer före standarderna

AI, cybersäkerhet, autonoma system och uppkopplade maskiner utvecklas snabbare än många standardiseringsprocesser hinner med. Samtidigt behövs standarder, tekniska specifikationer och gemensamma arbetssätt för att ny teknik ska kunna användas säkert, effektivt och förutsägbart.

CEN och CENELEC har därför testat European Agile Specification (EAS), ett format för att ta fram tekniska specifikationer snabbare än genom traditionell standardisering. Efter pilotprojekt inom bland annat kvantteknik, rymdtillämpningar och e-fakturering ska erfarenheterna nu utvärderas inför organisationernas fortsatta beslut om processen.

SIS beskriver EAS som ett komplement när standardiseringen behöver möta korta innovationscykler och nya regulatoriska behov. För maskintillverkare är den centrala frågan hur sådana snabbare specifikationer kan användas i riskbedömning, CE-märkning och teknisk dokumentation utan att skapa osäkerhet när innehållet senare ändras.

Traditionella europeiska standarder bygger på bred förankring, omfattande granskning och samsyn mellan många olika intressenter. Det är något av deras största styrkor. Samtidigt innebär det ofta att det tar flera år från att ett behov identifieras tills en färdig standard finns på plats.

EAS ska ge marknaden något gemensamt att utgå från medan ett teknikområde fortfarande utvecklas. Till skillnad från en färdig europeisk standard kan dokumentet ändras när kunskap, teknik och marknadsbehov utvecklas. Innehållet kan senare användas i fortsatt standardisering eller tas ur bruk om det inte längre fyller sitt syfte.

Ur ett produktutvecklingsperspektiv påminner arbetssättet om agila utvecklingsmetoder. En EAS kan publiceras när den ansvariga kommittén bedömer att innehållet är säkert, stabilt och tillräckligt robust, även om dokumentet därefter kan fortsätta att utvecklas. Men en teknisk specifikation har inte samma förutsättningar som mjukvara när det kommer till uppdateringar.

Det förklarar Andreas Grape, på Cedoc. En ändrad utgångspunkt kan i praktiken kräva nya riskbedömningar, konstruktionsbeslut, verifieringar, valideringar och uppdaterad dokumentation.

Det väcker konkreta frågor för projekt som löper över flera år: vilken version ska tillämpas om en EAS ändras under konstruktionen, och hur ska en tillverkare bedöma om en ny utgåva motiverar ändringar i en beprövad lösning? Just den skillnaden mellan ett levande dokument och en fysisk produkt med lång livslängd behöver stå i centrum för diskussionen.

För maskintillverkare påverkar standarder val av tekniska lösningar, riskbedömningar, säkerhetsfunktioner och dokumentation. När vägledningen släpar efter utvecklingen inom exempelvis AI, uppkopplade produkter och cybersäkerhet kan en tidig teknisk specifikation ge tillverkare, konsulter, myndigheter och bedömningsorgan en gemensam referenspunkt.

En tidigare gemensam referens kan också underlätta interoperabilitet när styrsystem, säkerhetskomponenter, programvara och uppkopplade tjänster från olika leverantörer ska fungera tillsammans. För maskinleverantörer kan det minska osäkerheten kring gränssnitt och tekniska förväntningar medan området fortfarande utvecklas.

Debatten om EAS handlar inte enbart om en snabbare väg till teknisk vägledning. Minst lika viktigt är vilken auktoritet en sådan specifikation får och hur brett den hinner förankras.

En EAS kan ge värdefull vägledning tidigt, men har inte automatiskt samma rättsliga betydelse som en harmoniserad europeisk standard. Andreas Grape menar därför att frågan inte bara är hur snabbt dokumentet kan publiceras, utan vilken betydelse det får i praktiken. Om en EAS ska kunna användas som stöd för presumtion om överensstämmelse blir det särskilt viktigt att processen är öppen, väl granskad och brett förankrad.

Kortare tidsramar kan dessutom göra deltagandet mer resurskrävande. Större organisationer med möjlighet att följa snabba arbetscykler kan få ett större inflytande, medan mindre företag, maskinanvändare och andra berörda aktörer får svårare att bidra innan innehållet publiceras.

När nya riktlinjer publiceras tidigt kan de hjälpa marknaden att hitta en gemensam riktning. Samtidigt kan ett tidigt etablerat arbetssätt begränsa utrymmet för alternativa lösningar. Utmaningen är därför att skapa vägledning utan att låsa framtidens utveckling för tidigt.

För CEDOC-användare kan en etablerad EAS innebära att nya tekniska referenser behöver värderas och dokumenteras tidigare i projektet, innan etablerade standarder finns på plats. Det blir då viktigt att tydligt ange vilken utgåva som har använts, varför den bedömts relevant och hur senare ändringar ska hanteras. Vi på Cedoc kommer så långt praktiskt möjligt att stötta användare i dessa beslut, både genom att tipsa om nyheter samt flagga för det som påverkas. Utvecklingen pekar samtidigt mot att efterlevnad i större utsträckning blir en mer föränderlig process, särskilt inom områden som AI, cybersäkerhet och digital produktlagstiftning.

EAS visar hur Europas standardiseringsarbete försöker möta en verklighet där tekniken utvecklas snabbare än traditionella processer. För företag som utvecklar, dokumenterar,  riskbedömer och CE-märker framtidens produkter blir den praktiska frågan hur tidig teknisk vägledning ska värderas, dokumenteras och användas när den fortfarande kan förändras. Det är därför en utveckling som är bra att hålla koll på.